Oh Lorien din vinter kommer
lövlös i hettens tid,
i älven faller trädens löv
och flyter bort i frid.
oh Loriel
Jag bodde långa
tider här på din fagra strand
och helt förgänglig
grodde jag av dina
blommor åt mig band.
Och än jag sjöng mina sånger om skepp
var finns ett sådant ett
som kommer över öppet hav
för att hämta mig
О, Лориен, твоя зима приближается
безлистный в жару времени,
В реке листья дерева падают
и уплывает в покое.
о Лориэль
Я жил долго
Иногда здесь, на твоем прекрасном пляже
и полностью скоропортящийся
Я вырос с твоей
цветы мне группы.
И все же я пел свои песни о кораблях
где такой
который встречается с открытым морем
забрать меня